Ólöf Erna Adamsdóttir, turistguide på Island
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag är född och uppväxt på Akranes som ligger strax norr om Reykjavík. Jag gick i lärarskolan, som det hette på den tiden – det är en del av universitetet idag. När jag tog studenten så träffade jag min nuvarande man. Han läste geologi på HÍ (Islands Universitet). På den tiden – det var år 1973 – då hade vi precis haft vulkanutbrott på Vestmannaeyjar – spännande! Vi gifte oss 1975 och reste till Uppsala. Hemma hörde jag ofta svenska. Min mor reste tillsammans med sin syster och svägerska till Sverige innan hon gifte sig. Det var strax efter andra världskriget. De utbildade sig på Mariannelunds Praktiska Skola och lärde sig att laga mat, sy, väva – och sjunga svenska visor!
Hur länge var de i Sverige?
Det var bara ett år, men ett mycket trevligt år tyckte de. De fick vänta länge på att åka hem med en fiskebåt. Min far kom till Akranes från norra Island för att studera. På den tiden fanns det inte tillräckligt bra skolböcker på danska så de fick läsa svenska böcker! Det var liksom någon koppling. Det var mitt svenska inflytande som jag har haft ifrån hemmet då.
Men så kom jag och min man till Sverige och kunde inte prata någon svenska förstås; man kunde bara danska. Men vi gick till – det heter Hertex på Island, Myrorna i Sverige – andrahandsbutiken, där vi köpte en begagnad svart-vit TV. Och på våran begagnade cykel tog vi hem den. SVT textade svenska program även på den tiden och det hjälpte otroligt mycket. Man kunde både lyssna och se hur orden stavades. Vi hade mycket goda vänner i Uppsala: han en söderkis, hon dalkulla! De hjälpte oss med språket och frågade så vi kunde svara med enkla ord! Vi gjorde mycket tillsammans och vi fick bra insyn i det svenska samhället. Två barn fick vi också under Sverigetiden.
Sedan kom vi hem till Island. Jag fick inget arbete som lärare. Jag fick jobb på en annonsbyrå/reklambyrå och bl.a. översatte svenska texter. Jag började jobba på Finansministeriet 1987 som sekreterare och var privatsekreterare till departementschefen. Och senare, efter tretton år på ministeriet, så blev han rekryterad till Landspítali/Universitetssjukhuset för att förena de två sjukhusen i Reykjavík, som då hette Kommunalsjukhuset och Landspítali. Och där var vi till 2008. Då slutade han och eftersom jag var hans privatsekreterare så slutade jag också. Samma höst hade vi finanskraschen. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra; jag var trött på kontor. Jag träffade en dam som var intresserad av att använda isländska örter. Tillsammans startade vi ett litet företag och producerade te, sirap, sylt och smaksatte salt. Där jobbade jag tills en vacker dag år 2012. Då läste jag en intervju med en professor i turism på Universitetet som hävdade att vi behövde fler utbildade turistguider! Denna utbildning ändrade min syn på vår historia och vi fick lära oss praktiska saker också. Mina klasskamrater var trevliga och vi hade mycket bra lärare. De flesta var professorer här på universitetet.
Har du också jobbat i Sverige?
Ja, jag jobbade där, därför att jag gav upp mina studier eftersom min man (geologen) fick resa hem om somrarna för att gräva i landet på sitt avhandlingsområde nära Markarfljót, inte långt ifrån Eyjafjallajökull. Jag jobbade deltid på geofysiska avdelningen på universitetet. De utför sprängningar för att mäta jordskorpan, hur tjock den är, och om det kan finnas några lager med kol eller olja.
Var jobbar du nu?
Numera jobbar jag som turistguide på deltid. Jag brukar sitta i bussen och berätta!
Hur är det nu på Island med guiderna? Måste man ha utbildning?
Man kan säga att det är mycket bättre om man har en speciell utbildning. Numera har vi turister hela året och för många är Island mycket annorlunda! Men man kan arbeta som guide även om man inte har någon speciell utbildning.
Arbetar du på ett företag eller jobbar du som frilansare?
De allra flesta guider jobbar som frilansare. Det finns enstaka som får anställning i några månader och många som endast jobbar på sommaren och runt jul. Då kan man också säga ”nej, tyvärr”, om man inte kan. Jag tycker inte om att jobba den mörkaste tiden på året.
Jobbar du med mindre eller större grupper? Hur många är det cirka i en grupp med dig?
Det kan vara mellan 30-60.
Vart åker ni?
Jag har mest varit här runt Reykjavík, lite på västra Island och lite österut. Inte många turer runtom landet. En halvcirkel, som man säger, det är roligt: man flyger till Akureyri, tar en tur, och åker sen söderut med bussen.
Hur ofta har du svenska grupper?
Tyvärr var det bara fem dagar förra året. Det är för lite! Jag blev tillfrågad om att ta en svensk grupp nu om två veckor men då är jag upptagen med en annan. Det var jag ledsen för.
Hur fungerar det med frilans-jobb? Ringer de dig?
Ja, de ringer. Om du är intresserad av något, så kan du kanske annonsera med: ”Hej, jag är en guide och jag har de här språken och jag skulle gärna vilja att ni har mitt namn om ni behöver någon”. Jag tycker att detta arbete är roligt men det kan vara jobbigt.
Arbetar du bara som guide?
Ja. Jag har en man som jobbar så det räcker.
Intervjuare: Juliane Widera